Joo, jag är faktiskt sjuk. Hostar, är förkyld och mår säkert sämre om jag känner efter. Kröp ner i mammas säng imorse och bara ville inte mer. Hon lät mig vara hemma från skolan idag. Tack mamma :) Så är jag inte sjuk än kommer jag garanterat bli det snart, för både mamma och pappa är sjuka här hemma. Way to go Sofia ;)
Jag saknar henne. Det är väl den största anledningen till att jag är hemma. Folk som säger att djur inte är personer kan ta sig i röven. Mums har jämt funnits här. Alltid! Jag vet inte var hon är nu. Mamma sa bara att dom inte körde in till Sörping för att avlivia henne. Jag ville inte fråga mer då. Ville inte veta.
Jag frös inatt. Mest för att jag låg och grät och skakade i 2½ timme, men det kunde jag inte göra nåt åt. Jag vet inte ens varför jag grät. För Mumsan såklart, men det var nog inte bara det. Jag vet inte vad det är med mig nuförtiden. Sjuka varelse, kom på vad du lider av!
Pratade med Julia igår, för hon råkade vara inne på msn. Hon måste ha trott att jag var psykiskt störd eller nåt, så som jag skrev. Väldigt osammanhängande och konstigt. Sen hakade sig datorn och pappa kom och räddade mig. Tjohej.
En positiv grej är att jag till slut har fått lite insperation till att skriva igen. Har vart död på det området i typ två månader, men i onsdags bara funkade allt! La ut en dikt på socker och fick massa fina kommentarer och till och med en som la till den som favorit! Glädjeskutt! Nåt positvit i mitt liv i alla fall :D
4 kommentarer:
Vad med Mumsan? :(
Mumsan död. Avlivad.
Va litet och betydelseslöst det ser ut när man skriver det föresten.
Mumsan hade det bra hos er, och om det finns en katthimmel så sitter hon där på ett moln och har inte ont och tänker på er. Almkvist, du måste prata med någon mer än dina vänner. du kan inte klara där här själv och vi kan inte trassla ut dig ur allt själva, även om vi försöker och vill. Vi vill inte att du ska sjunka undan, för det känns som om du gör det nu. och att ens katt har dött är ingen liten sak, där är det största och hemskaste som kan hända och det gör så ont, ont, ont. om du inte vill ringa själv, säg till någon att ringa dig. du får inte vara själv med det här.
Jag vet att hon hade det bra här, och det är en stor tröst :) Och jag vet att hon var sjuk och att hon inte hade blivit bra om hon hade fått fortsätta leva, så hon mår bättre nu, och hon har inte ont längre. Och det är en stor lättnad, för jag var alltid så ledsen för att hon hade ont.
Mamma och jag låg och pratade imorse. Mamma är den som har varit mest bekymrad om Mums, för hon är den som har vart med henne mest, eftersom hon alltid är hemma. Vi pratade om alla bra minnen vi har med Mums, hur bra hon hade haft det och så. Det gjorde mig lite gladare och lite ledsnare. Hon är ju en familjemedlem. Kommer alltid vara! Och hon har alltid funnits där. 14 år! Det är hela mitt liv, så länge jag kan minnas det! Det känns i alla fall bra att ha mamma att prata med, för hon vet hur mycket jag älskar Mums. Lika mycket som mamma. Och nu orkar jag inte tänka på det mer, så nu tänker jag sluta skriva här.
Skicka en kommentar